Vad menar vi med Innovation inom vården?

introduktion

‘Innovation’ betecknar nya, bättre och effektivare sätt att lösa problem. Antagen från affärs -, teknik-och marknadsföringsindustrin har termen använts för att beskriva policyer, system, tekniker, ideer, tjänster och produkter som ger lösningar på befintliga vårdproblem. Med många dynamiska metoder och tillvägagångssätt tillgängliga har ordet ‘innovativt’ myntats som ett buzzword inom hälso-och sjukvården. Det som varit frånvarande i diskussioner kring innovation är en tydlig, gemensam förståelse för vad termen betyder. En tydlig definition är nödvändig eftersom brist på konsensus fungerar som ett hinder för att föra innovation till klinisk praxis. På grund av bristande tydlighet och konsekvens har begreppet innovation ofta använts på ett olämpligt sätt för att beskriva olika utvecklingar inom hälso-och sjukvården.

denna uppsats undersöker vad det innebär att vara innovativ, hur innovation kan förstås i samband med hälso-och sjukvård, och hur ‘hälsoinnovation’ påverkar vår förståelse av utvecklingen inom området, särskilt för att förbättra vården. Genom att definiera vad innovation är och vad det inte är, kommer detta dokument att bidra till att klargöra begreppet innovation inom vården.

INNOVATION inom hälso-och sjukvården: en allmän DEFINITION

Innovation i sig är inte ett nytt koncept. Termen har tagit sig in i vården som ett begrepp som antagits från andra områden, med en liknande definition som de som används i affärer, teknik och marknadsföring. Ordboksdefinitionen för innovation är: i)” en ny IDE, enhet eller metod “och ii)” handlingen eller processen att införa nya ideer, enheter eller metoder.”1 innovationer inom vården faller under det bredare paraplyet av sociala innovationer, som syftar till att lösa sociala frågor.2 Social innovation uppmuntrar nya tillvägagångssätt för att ta itu med frågor om fattigdom, utbildning, hälsa och andra mänskliga utvecklingsproblem genom att göra förändringar på systemnivå.3 Världshälsoorganisationen (WHO) förklarar att hälsoinnovation förbättrar hälsovårdens effektivitet, effektivitet, kvalitet, hållbarhet, säkerhet och/eller överkomliga priser. Denna definition omfattar ny eller förbättrad hälsopolitik, praxis, system, produkter och teknik, tjänster och leveransmetoder som resulterar i förbättrad hälso-och sjukvård.4,5 förbättringar i forskning, patienttillfredsställelse, utbildning och tillgång till vård är ytterligare faktorer att tänka på. Enkelt uttryckt är det yttersta målet för hälsoinnovation att förbättra vår förmåga att möta offentliga och personliga vårdbehov och krav genom att optimera hälsosystemets prestanda.6 i teorin bör innovationer inom hälso-och sjukvården ge skalbara lösningar och förbättringar i hälsopolitik, system, produkter, teknik, tjänster och leveransmetoder för att förbättra behandling, diagnos, utbildning, uppsökande, förebyggande, forskningskvalitet och leverans och tillgång till hälso-och sjukvård.

‘NY ELLER VÄSENTLIGT ANNORLUNDA’: VAD ÄR INNOVATION? VAD ÄR DET INTE?

för att bryta ner begreppet innovation inom hälso-och sjukvården måste vi fråga: i vården, vad är en innovation, och vad är det inte? För att svara på dessa frågor måste vi överväga att: i) problem inom vården har resulterat i lösningar på problem med effektivitet, effektivitet, kvalitet, hållbarhet, säkerhet och/eller överkomliga priser för vården; ii) lösningar som har uppstått av problem inom vården kan betraktas som en innovation eftersom de har löst ett problem genom att införa ett nytt eller väsentligt annorlunda tillvägagångssätt, koncept, ide, service, process, teknik eller produkt; och iii) inte alla lösningar är innovationer, och inte alla innovationer är lösningar. Vissa lösningar på problem inom vården är bara utveckling inom området.

precis som tekniska framsteg (t.ex. e-post, mobiltelefon, GPS, etc.) hitta lösningar på världens kommunikationsproblem, utvecklingen inom vården försöker ta itu med frågor inom området. Vården förändras och anpassas kontinuerligt. För att en lösning på ett vårdproblem ska vara en innovation måste den introducera något som är nytt eller väsentligt annorlunda än andra lösningar inom området. Användningen av innovation som en allmän term har lett till utspädning av dess betydelse och hur den förstås i vården. Utan tydlighet om vad innovation verkligen är, är termen löst antagen och tillämpad. Å ena sidan möjliggör en allmän definition beröm och erkännande av positiv utveckling och nya tankar, metoder och produkter inom hälso-och sjukvårdsområdet. Å andra sidan, utan en konkret förståelse för vad innovation är, kan vi inte utveckla och korrekt identifiera nya innovationer inom vården.

Omachonu och Einspruch7 ger en sammanfattning och förklaring av vad innovation är, som tillämpas på hälsovårdsområdet. Baserat på tekniska innovationer möjliggör utvecklingen av teknik möjligheter till produkt-och processinnovation. Omachonu och Einspruchs beskrivning av produktinnovation innebär nya varor och tjänster på marknaden. Processinnovation innebär å andra sidan förbättring av produktionen av varor och tjänster.7 inom hälso-och sjukvården är utvecklingen inom teknik och praxis Evidensbaserad.8,9

antagande och genomförande av innovationer: intressenters överväganden och hinder för upptag

de tre komponenterna i innovation, som föreslagits av L Jacobnsisalmi et al., 10 är att innovation är i) en nyhet, ii) en applikationskomponent och iii) en avsedd fördel. En ‘avsedd nytta’ bör centreras kring vårdmottagaren, patienten, även om intressenternas överväganden också måste beaktas. Intressenternas överväganden är särskilt viktiga när det gäller anpassning och antagande av innovationer.10 med dessa komponenter i åtanke kan innovationsprocessen förstås genom att analysera intressentgruppernas behov, önskemål och förväntningar. Med patienter i framkant, andra intressenter att överväga inkluderar läkare och andra vårdgivare, organisationer, innovatörsföretag och tillsynsmyndigheter. När hälsoinnovation sker framgångsrikt behandlar den tre nyckelområden: i) hur patienten ses, ii) hur patienten hörs och iii) hur patientens behov tillgodoses.

även om kriterierna är uppfyllda kvarstår hinder för erkännande och användning av innovationer inom hälso-och sjukvården. Diffusionsprocessen är social och interaktiv och kräver därför samarbete, kommunikation och kunskapsutbyte mellan de som är involverade i systemet.11 som sådan innefattar adoption och implementering i vården flera individer, begränsningar och faktorer som är specifika för det sociala, politiska, politiska, ekonomiska, institutionella och kulturella sammanhanget för ett visst system.3,8,12,13 Harvard Business Review förklarar att innovation inom vården, även om den är komplex, kan förstås utifrån tre kategorier: i) konsumentfokus, ii) teknik och iii) affärsmodeller. Inom dessa tre kategorier, de faktorer som påverkar upptag och spridning i vården inkluderar: intressenter och deras intressen, finansiering och kostnad, politik och statliga regleringar, konkurrens och annan utveckling som påverkar upptag i hälso-och sjukvårdsteknik, konsumenternas åsikter och åsikter, och ansvarighet.11,14 var och en av dessa faktorer påverkar inte bara huruvida något anses vara en innovation, utan huruvida det accepteras och antas inom hälso-och sjukvårdsområdet. Med andra ord kräver upptag att intressenterna ser en relativ fördel när de antar och genomför innovationen. Relativ fördel i sig garanterar dock inte antagande och genomförande.5 Andra överväganden inkluderar kapacitet, kompatibilitet, komplexitet, testbarhet, observerbarhet, återuppfinning och risk. Intressenterna är mer benägna att anta en innovation om de har den individuella och organisatoriska förmågan att göra det, det är förenligt med deras intressen, enkelt att anta lätt, kan testas i liten skala, det är observerbart, kan förfinas för att passa deras behov och kräver minimal risk.5,15

slutsats

det första steget i att lösa ett problem är att skapa en plan för förändring. Som förberedelse för förändring inom vården finns det ofta en förväntan om att förändring kommer att resultera i en förbättring eller lösning på ett befintligt problem. I verkligheten resulterar inte alla förändringar i en lösning eller förbättring, mycket mindre en innovation. Förändring kan i själva verket ge liten eller ingen förbättring eller nytta, och i vissa fall kan oväntat ge negativa resultat eller resultat. Av denna anledning kan en förändring, stor eller liten, inte anses vara medfödd ‘innovativ’.

att observera effekterna av förändring, oavsett om det leder till misslyckande eller framgång, är en av nycklarna till förbättringar och utveckling inom vården. När förändringen är något nytt, eller innebär processen att införa något nytt, och resulterar i en fördel med förbättring inom hälso-och sjukvårdsområdet, har kriterierna för innovation inom hälsa uppfyllts.

utöver att uppfylla dessa kriterier står nyinförda ideer, metoder, produkter och/eller processen att introducera något nytt i vården inför den extra bördan att accepteras inom området. En innovation måste vara något verkligt nytt eller åtminstone väsentligt annorlunda, tillämpligt på vården, och ge en fördel för fältet, med patienter i centrum. Utöver dessa hinder måste externa krav från intressenter, finansiärer, tillsynsmyndigheter, konkurrenter, konsumenter och allmän ansvarsskyldighet uppfyllas. Innovation inom vården är komplex, ständigt föränderlig och exklusive ett stort sammanvävt nätverk av faktorer och överväganden. Att tillåta en flexibel eller bred tillämpning av termen ger en alltför inkluderande terminologi och begränsar utforskningen av nytt tänkande och antagande av sanna innovationer. Genom att förstå vad som är innovativt och vad som inte är, liksom hindren för adoption och implementering, kan vi bättre konceptualisera vad som behövs inom området för att åstadkomma långvarig och storskalig utveckling för ökad effektivitet och effektivitet inom vården.